20:e maj förra året så lämnade min farmor jorden och reste vidare, jag kommer så ihåg när samtalet från min pappa kom.
Jag och Anders hade gått och lagt oss men jag hade lite svårt för att somna då jag visste hur dålig farmor var men bara en halvtimma efter att jag äntligen somnat så ringde mobilen och jag visste precis vad det gällde...jag svarade lugnt och pappa sa i andra änden att farmor somnat och inte kommer vakna mer:(
Sedan först när vi lade på fattade jag och då blev jag så ledsen fast att det var det bästa som kunde hända för henne själv!
Nu har det redan gått ett år och fortfarande så vill jag ringa och berätta saker eller fråga något om matlagning....precis så jag alltid gjorde ett par gånger i veckan när farmor levde!

Jag saknar dig farmor men vet att du och de andra har det bra där ni är <3