Hej på er!

Nu är vi hemma igen.
 Vi har precis bytt kläder, och jag har myst ner mig i min fåtölj med filt och datorn i knät.
Vi skulle ju egentligen gått till några vänner och grillat för att komma på andra tankar men det blev tyvärr inte som planerat så då tänkte jag att det är lika bra att lägga in bilderna på datorn nu med än gång så slipper jag göra det någon annan dag...nu kan jag titta när jag känner att jag vill.

Måste säga att hur mycket jag än avskyr att behöva gå på begraving så är jag glad att jag gick.
Från början hade jag inte tänkt gå med, fast egentligen av egoistiska skäl.
Farmor visste så väl var jag stod i den frågan och sa till både mig och min pappa att jag inte behövde men kände ändå när hon väl somnat att hon var värd mer än så min lilla farmor.
Detta är nog den finaste begravning jag varit på.
Det var många utav farmors vänner, sen alla farmors barn och barnbarn med respektive så vi var många och tror inte det var någon som kunde hålla tårarna borta.
Tur att min mamma hade tänkt lite längre än mig, hon hade nämligen med sig näsdukar som jag snabbt fick roffa åt mig.
Egentligen förstår jag inte varför man är så dum och sminkar sig när man ändå vet att man kommer gråta?!
Men jag lyckades hålla sminket på någon sån där plats;)

















Efter begravningsgudstjänsten så hade vi en minnesstund på Kåsjögården där det bjöds på lite att äta, sen kaffe och tårta.


Allt var så vackert farmor, precis så som du ville ha det.
Inte än kind var torr.
Alla var där för dig.
Vi saknar dig så.
Älskar dig farmor.


Engång skall du vara en av dem
som levat för längesen
Jorden skall minnas dig
så som den minns gräset och skogarna,
det multnande lövet.
Så som myllan minns
och så som bergen minns vindarna.
Din frid ska vara oändlig så som havet

Pär Lagerkvist

Tårnarna bara faller nedför mina kinder, trodde inte att jag hade så mycket tårar.
Det gör nog inte saken bättre att jag lyssnar på DÄR ROSOR ALDRIG DÖR, en utav de låtarna som sjöngs  solo i kyrkan.

Kram!